Våren 1984

Mitt liv var förstört och jag skulle måsta

operera in en stomi i ca 1 år.

Det var väl det som gjorde att jag kunde

acceptera det.

Eller gjorde jag det?

Fast det tog i alla fall ett par månader.

Operationen var planerad till slutet av februari samma år.

Men jag fick vattkoppor och man var tvungen att flytta

fram operationen.

Den skulle ske i april i stället.

Min största fasa var då hur jag skulle träffa någon flicka!

För hur skulle jag förklara för henne att jag hade stomi.

hur skulle någon kunna tycka om en som hade tarmen på magen?

Jag var desperat.

Jag funderade på vad det var för mening med detta.

Mina kompisar var ju med mig hela tiden men det är skillnad 

att vara kompis och vara ett par!

Det var inte samma sak. Och sedan om jag skulle få en flickvän

"som skulle tycka om mig för den jag är".

OM/NÄR vi skulle krypa ner i säng så var det ju självklart

HON skulle sticka. Direkt.

Jag var bered att slänga in handduken. jag var klar.

P:S Allt löser sig lovar jag